På svenskan förut så skulle man skriva stafettskrivning så det blev en saga. Emil, jag och Sofia.E var tsm.
Idag renskrivde vi den och nu har den hamnat här på min blogg!

- Har inte vi setts förr? Frågade en liten dam i zebrarandiga glasögon.
- Jo det är klart, svarade den ännu mindre tjocka gubben. Jag är ju din bror!
- Jaha...det var ju lite utav ett nederlag, sade gumman och suckade medans hon stirrade ner i marken.

En mask kravlade sig sakta över vägen där dom stod, det var så tyst att man hörde när masken slog tån i en sten och skrek!

- AAHAAJ! Skrek masken.

- Sa du något? Frågade gubben gumman.

- Nej inte vad jag hörde, sa gumman som var mycket osmart.

- Vem var det då? Sa gubben som nu blivit mycket rädd och börjat skaka.

- Du är rädd va?

- Nej, varför skulle jag vara det? Sa gubben.

- Det ser ut så, det var iallafall en mask.

- En mask?!

- Ja...

Då hördes ett litet skrik:

- Hallå, hallå skulle ni kunna hjälpa mig kanske?! Sa den långa masken. En sten har ramlat ner på mig.

Masken hade gått sönder i två delar.

- Om du hade styrt bättre hade inte vi blivit två! Ropade maskens underkropp till maskens överkropp.
- Ja och om du hade varit lite kvickare hade det inte hänt heller! Ropade överkroppen tillbaks.

Gubben och gumman som också hade suttit ihop, kollade på varandra och log. Dom var så upptagna med att le att dom glömde bort masken.

- Känner jag dig? Frågade damen igen, förvirrande.
- Men ja! Jag är ju din bror.


Haha...den e såå rolig!! Fast den blir tusen gånger roligare när Emil läser den för han läser med sån inlevelse!
Sofia och jag höll på o garva ihjäl oss kan jag säga!!