Sitter och kollar på detta gamla klippet och kan inte sluta gråta. Jag saknar det så obeskrivligt mycket...kan inte finna ord... Trollholmen...fyfan det är jobbigt. Riktigt jobbigt.
Jag säger inte att det är dåligt på Gillbo...utan det är bara det att jag saknar den här Trollholmenkänslan så sjukt mycket. Den är så speciell. Alla minnen kommer tillbaka när jag ser detta klipp. Liksom småsaker som jag saknar är vår riktiga Trollholmenanda, att gå igenom korridoren och höra när någon spelar gitarr och sjunger. Småsaker som detta. Eller att bara få gå in i gympasalen och sjunga hur högt som helst och att veta att det är lugnt. Ingen hör. Jag vet egentligen inte varför jag skriver detta nu men det känns bara så grymt skönt att få skriva av sig lite när det skär i hjärtat.