En sann dröm?
Någonstans. Någonstans i det som inte fanns. Någonstans som var så mörkt men ändå ljust. Någonstands där allt var dött men ändå fött på nytt. Det var ödet.
Där fanns jag och där fanns en häst. En svart häst som förde mig genom det som inte fanns.
Det var något underligt med hästen. Den var 40 år. Men när jag tänker på det förstår jag. Hästen var väldigt underlig.
Den var så gammal, men den var så ung och fri. Jag gillade den så mycket. Det var som att vi hörde ihop.
Kanske fanns den inte. Kanske fanns inte jag.
Men kanske fanns vi tillsammans i något tidigare liv. På samma plats.
Då när vi var levande. Då när ödet var verkligheten.
Där fanns jag och där fanns en häst. En svart häst som förde mig genom det som inte fanns.
Det var något underligt med hästen. Den var 40 år. Men när jag tänker på det förstår jag. Hästen var väldigt underlig.
Den var så gammal, men den var så ung och fri. Jag gillade den så mycket. Det var som att vi hörde ihop.
Kanske fanns den inte. Kanske fanns inte jag.
Men kanske fanns vi tillsammans i något tidigare liv. På samma plats.
Då när vi var levande. Då när ödet var verkligheten.
Kommentarer
Postat av: Sofia K
HJälp vad läbbigt!! Såg det ut sååå!?
Du berättade ju lite idag på rasten, och nu får jag upp massa skumma bilder som liknar den du har där!
Buuur, gillade den sista meningen !! :P
Trackback
