Hej!

Äntligen fredag! Härligt. Nu är det helg.Idag efter skolan så åkte jag och mamma och klippte oss.

Såhär blev resultatet:

FÖRE:



EFTER:



Vad tycks?

Hej!

Gud vad jag är trött. Skoldagarna e så sjukt långa och nattsömnen verkar inte räcka till. Vad gör man då? Jo, sover sig igenom lektionerna.

Jag har faktiskt två problem just nu. Först - kören. Hade kör idag men det som är jobbigt är att den ligger på vår syslöjdslektion och på vår NO - lektion (är uppdelat) och jag vill ju liksom inte få sämre betyg i de ämnena för att jag går på kören. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Det andra problemet är NO - salen. Ja, ni hörde rätt. Jag gillar inte NO - salen. Jag är rent utav sagt rädd för den. Tycker det är jätteläskigt att vara där inne, hålla på med en massa läskiga syror som fräter sönder huden. Jag har värsta fobierna för det där och tycker somsagt att det är jättejobbigt att vara i NO - salen. Ni får tycka att jag är jätteknäpp men jag antar att jag är det.

Ja, nu var det över. Konfirmationen gick faktiskt jättebra igår och rösten höll. Fick fina presenter, smycken, pengar och en trådlös mick!

Idag var jag också i kyrkan. Det var mässa och kåporna skulle på idag igen.

Och nu, nu är det slut. Nu är det över. Körde kramringen en sista gång och det var riktigt sorligt att skiljas från alla.
Fast nästa lördag ska vi träffas så jag ser fram emot det!

Här kommer lite bilder från lördagen:

Hej!

Ja, överskriften säger allt. Har grymt ont i halsen och idag gäller det. I'm gonna sing.
Men jag har tänkt om, jag hoppas att med en halstablett i munnen och med en mick i min hand så ska jag klara detta på något sätt.

Hej allesammans.

Återigen förlåt för den dåliga uppdateringen. Förlåt förlåt förlåt.

Första skoldagen var väl helt okej. En person i klassen, inga namn nämda, sa en ganska knäpp sak.
Nej inte knäpp eller direkt taskig. Mer osmart för henne själv.
Jag bryr mig inte så I don't care. Men det lät iallafall väldigt ego, omoget och osmart.
Nog med snack om det.
Allt var väldigt ovant i Gillbo men jag antar att man vänjer sig mer och mer för var dag som går.
Om det är något som är posotivt är att om man bortser från vissa saker så känns det mer vuxet nu på nått sätt.
Mer som att man börjat gymnasiet.
På tal om gymnasiet...gud vad jag längtar dit!
Jag ska iväg från denna klass så långt som möjligt.  Jag ska börja om på nytt. Japp.

Nu lämnar jag skolan åt sidan och skriver om en till "stor" grej i mitt liv.
Konfirmationen. Den är imorgon. Fattar ni? IMORGON.
Carita, mormor, Cattis och Oskar från gotland kommer. Det var något som absolut inte behövdes.
Det skrämmer mig att folk kommer hit för min skull. Riktigt läskigt.

Något som mer är läskigt är att jag ska sjunga en låt imorgon på redovisningen. "Footprints In The Sand"
Även fast jag har en jätteduktig pianist och allt verkar vara så perfekt så har jag börjat tvivla på mig själv.
Om och om igen frågar jag mig själv: Vafan håller jag på med?  

Hejsan!

Vad har ni för er då? Själv sitter jag här och gör inte så mycket. Ska snart iväg till stallet för terminens första ridlektion.
Tidigare idag så kände jag bara ett starkt nej. Jag hade absolut ingen lust. Men sen så ångrade jag mig genast. Jag har saknat hästarna rätt så mycket, och en ridtur gör mig nog bara gått. Jag har saknat känslan av att sitta upp. Att jobba hästen i form, att bli ett med den helt enkelt.

Jag älskar det där, men grejen är att jag inte gillar ridskolelivet.

Hej. Nu tänkte jag ta och berätta om vart jag har befunnit mig i två veckor och vad jag har gjort.

Jo, bussen stod där och väntade på oss den där lördagsmorgonen för två veckor sedan.
Bussresan tog 2 och en halv timme och när vi väl var framme så fick jag reda på att jag skulle dela rum med Sanna och Sofia.K.
Vi fick typ det finaste rummet som ni ser:


Jag sov i mitten, Sanna till vänster och Sofia.K till höger.

Själva gården var jättefin också:







Allt verkade ju bara vara helt perfekt, men det var det inte.
De första dagarna / veckan hade jag det grymt jobbigt. Var inte van vid att det hände så mycket hela tiden m.m
Jag ville inget annat än hem. Men mellan allt det där jobbiga så kan jag nu se att det var ju kul ändå.
Och man växer som person, det betyder mycket.

Vi sjöng väldigt mycket på andakter och denna låt kan jag nog förknippa mest med denna stora händelse i mitt liv.

Hej!!!

Nu är jag hemma igen. Gud så skönt! Jag är helt slut. Ska berätta allt om hur lägret var när jag orkar. Är alldeles för trött för det nu. Men nu vet ni att jag är hemma iallafall :)