Nu tänkte jag berätta lite om mina kaniner Hampus och Diana.
Allt började när jag var 4 år gammal. Jag ville jättegärna ha ett husdjur och tjatade jättemycket på mina föräldrar.
En dag ville jag så gärna så jag bröt ihop. Pappa visste inte vad han skulle göra så han och jag åkte iväg till någon som hade en kanin till salu. Jag minns det väl, där satt en liten vit kaninunge i en liten bur i ett mörk rum. Helt ensam och ledsen. Man såg det på honom. Ägarna ville inte ha honom. Stackars liten.
Vi köpte Hampus. Tur för honom. Tur för mig. Jag ångrar inte det. Han betyder så mycket för mig, han har ju nästan funnits med mig hela mitt liv. Han är jättesnäll. Skulle aldrig kunna få för sig nått dumt.

Varje sommar åkte vi till gotland där mina kusiner/släkt på mammas sida bor. De hade två kaniner där, och en sommar när jag var 8 år så parade sig Hampus med den ena kaninen där. Smulan. De ringde oss några månader senare och sa att det hade kommit kaninungar :)
Jag ville ju jättegärna ha en, så jag fick då välja en. Jag hade faktiskt inte så svårt och bestämma mig. De fanns i alla möjliga färger och så fanns det en svart och vit. Den ville jag ha. Det var jag säker på.
Så min moster var därnere på gotland och då hämtade hon hem lilla Diana till mig.
Kommer ihåg det. Det var kväll jag låg i sängen och kunde inte sova för att min lilla kaninunge skulle komma. Var vaken tills hon kom och jag kan inte beskriva hur söt hon var. Hon rymdes i min hand :)
Jag kelade med henne jättemycket. Hela tiden. Jag kunde knappt tro att det var sant. Stackars, stackars Hampus blev svartsjuk. Så han bet mig en gång. Sen har han aldrig gjort det någon mer gång.

Diana växte upp och blev busig, RIKTIGT busig. Bet och nafsade och så :P
Tråkigt nog så fick kaninerna på gotland en sjukdom "kaninsjukan" och fick avlivas. Många av Dianas syskon.
Men det förstår ju inte hon. Hon förstår nog inte att Hampus är hennes pappa. De gillar varandra väldigt mycket bara.
Man kan inte skilja de två åt. Hampus lever ju än idag fast han ska bli 11 år det här året. Det är väldigt gammalt för vara kanin. De dör oftast vid 8 års ålder. Jag undrar hur det kan komma sig hur just min kanin kan ha blivit så gammal, men när jag tänker efter så är det nog Dianas förtjänst. Utan henne skulle han vara ingenting. Men det absolut bästa av allt. Kärleken mellan dom två.
Far och dotterkärlek.



Här får ni se i bildväg

Här var Diana lite smalare än
vad hon är idag ;P


Fast även normalstora kaniner river hinder.


Fina älskade kanin <3


Hampus var en duktig hoppare med
tanke på hans ålder. 9 år.


En MYCKET duktig hoppare =)

Det gick väldigt bra för Diana i hoppningen :)


Dessvärre höll jag på att förlora henne.
En gång var hon på rymmen och en
annan gång höll hon på och bli ihjälbiten
av denna hund.


Men det gick bra som tur var :)


Efter sommaren gick hon allt upp lite
i vikt.


Men man kan allt vara glad ändå =)


Det här var dock ett litet sämre år för
Hampus. Han blev äldre - och typ blind.