RIDNING



Jag har ridit så länge jag kan minnas. Det föll in naturligt i mitt liv när jag var liten. Jag red mycket på gotland och började på ridskola, och ja, nu har jag ridit ett antal år!

SÅNG



Sjungit har jag nog också gjort ett tag. Jag gick och sjöng när jag var liten en massa, men jag började sjunga mer seriöst när jag gick i 4:an. Sedan var det lyckligt att jag i sjuan fick välja Estet i skolan och fortsätta utvecklas!

Det som är gemensamt med sång och ridning är att de båda två grejerna är något jag verkligen gillar.

Men nu till skillnaden med de båda grejerna som jag ville få ut i detta blogginlägg är när det kommer till att tävla / uppträda.
Jag tävlar inte längre men förr så tävlade jag en del på ridskolan i hästhoppning. Jag tävlade en duktig hopphäst, Roxette The Look.



Det jobbiga var att jag tävlade endast för att bara göra det. Jag tyckte egentligen inte att var ett dugg kul. Det började en vecka innan med att jag ständigt gick runt och var nervös.
Sedan när dagen väl var inne så mådde jag så illa så att såfort jag tagit mig till stallet fick jag springa in på toan och spy. Eftersom jag tävlade en sån duktig häst så kände jag sådan press på mig. Och visst, det gick rätt så bra i tävlingarna. Men fan, det var aldrig värt det för att behöva må så dåligt.

När det gäller att uppträda däremot så visst, klart jag är nervös. Men nervositeten är inte hemsk på det sätt som det är att tävla. När jag hoppar en bana med en häst i en tävling så är jag inte mig själv. Jag gör något som inte känns rätt.
Men när jag står på en scen, ja, jag älskar det. Då är jag så lycklig som jag bara kan bli.